En gång är ingen gång. Två gånger är en vana. Eller hur är det? Tre helger på raken har vi städat en timme en dag. De två första helgerna var det lördagen som städtimmen låg på, den här helgen var det söndagen. Vad familjen tycker om det står helt klart. DE TYCKER INTE OM DETTA. Alls. Så. Nu blir det som jag föreslog från början. En kvart om dagen. Fyra dagar i veckan. Måndag till torsdag. Om två gånger är en vana har vi väldigt lätt för att bryta vanor i den här familjen. Verkar det som. Så vi får väl se hur det går med den där kvarten. I övrigt har helgen masat sig fram. Sekund för sekund. I går var det så tråkigt att jag blev tvungen att baka. För att få tiden att gå.

Med nybakta tekakor på köksbänken tog sysselsättningen slut. Vad gör man när nästan hela dagen återstår? Lusten att gå ut var inte stor. Den var väldigt liten faktiskt. Men. Jag hade en kartong hemägg i kylskåpet, en vedspis som det brann för fullt i och en plättälskande unge på ingående. 

Det blev plättar för en halv armé. Och det kan jag säga, det blir varmt att stå vid en vedspis och steka plättar. Jäkligt varmt!