Söker du en pärla, en oslipad diamant? En plats där man direkt känner hur lugnet väller över både kropp och själ? Jag vet vart den finns. Jag är där nu. I Ottsjö. En liten by i västra jämtland. 

Vi har åkt skoter i dag. Upp på ett fjäll. Ner på en sjön. Upp på ett annat fjäll. Grillat lite lunch vid ett vindskydd. Solat våra vintervita ansikten. Laddat trötta batterier.

Att sitta vid datorn och knappa med solnedgångsbelysta fjäll. Det är inte mycket som slår det. Kan man se sig less på fjäll? 

 

Lotta

21 februari 2013 06:48

Yes!!!! Ses snart ;))))))

ÄlgEva

21 februari 2013 13:50

:-D

 

Steve

21 februari 2013 10:13

Nej, man kan inte se sig less på fjäll. Fantastiska bilder. Synd om de som aldrig får uppleva detta. Bilderna minner mig om barndomsvintrar i stugan i Storsjouten med framgångsrikt pimpelfiske. Stora Blåsjön var oxå en pålitlig fiskesjö. Det var före snöskoterns tid.

http://stevereflekterar.blogspot.se

ÄlgEva

21 februari 2013 13:53

Jag återupplever mina barndomsår här i Ottsjö. Då fanns det ingen skoter utan vi fick vackert gå ner till sjön och tillbaka, minns glädjen när min morfar köpte en skoter. Vilken lyx det var att få åka upp från sjön. Hoppas på lite fiske i morgon.

 

Kollega

21 februari 2013 10:40

Återupplever den fjällhelg jag hade för några veckor sen. Absolut sagolikt tycker jag som egentligen inte är en vintermänniska.

ÄlgEva

21 februari 2013 13:54

Du är helt fantastisk! Att ändra sig är ingen synd, det är en tillgång att kunna göra det och erkänna det! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...