Jag har inte kidnappats för att användas som maskot av någon jägare. Har inte blivit uppäten av någon älg heller. Jag kom inte ens ut i skogen förra veckan. Livet kom i vägen. På något vis. Tänkte ta nya tag till helgen, tror jag. Hoppas jag. Just nu sitter jag i soffan och njuter av mitt senaste inköp. Njuter. Fullt ut! Hahaha, nu tror du säkert att det har med den rosa platta saken att göra. Det har det inte. Alls. Jag har hittat nostalgi. På burk.

 

Lian

11 september 2012 21:25

Såna säljer vi i backen när den är öppen! Iofs inte på burk men väl nötcreme i liten påse = D Bara så du vet ; )

ÄlgEva

12 september 2012 15:30

:-)

 

Lian

11 september 2012 21:35

Vi har nötcreme i backen oxå när den är öppen =D
Iofs inte i burkar då men ändå ; )

ÄlgEva

12 september 2012 15:29

Kommer och köper en påse!

 

Anna-Lena Nilsson

12 september 2012 08:12

Haha... Ja det kan man kalla nostalgi! En burk i rätt format dessutom, de där små påsarna tar ju slut så fort.. om de ens finns kvar?

http://sytanten.blogspot.com

ÄlgEva

12 september 2012 15:29

Jodå, påsarna finns kvar. Men från och med nu köper jag nog bara askarna. :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...