Jag har praktiserat på andra tonårsdotterns arbete. En kväll. Man borde få praktisera lite här och där. För att få en liten inblick i vad olika yrken faktiskt innebär. Kanske även för att hitta något annat att arbeta med. Som mitt yrkesliv ser ut just nu skulle jag inte ha något emot att byta. Helt. Andra tonårsdotterns jobb skulle passa mig perfekt. Att hon ska sluta är ju liksom inget annat än perfekt. Att det verkar svårt att hitta någon ersättare gör inte saken sämre. Kan man tycka. Tills man tittar på vad som krävs. Då blir plötsligt allt fel! Eller. Kanske inte allt. Det är bara en bokstav som felar. Eller kanske inte riktigt felar. Det är mer så att den saknas. På mitt körkort. Ett enda sketet C. Har jag haft just den bokstaven på mitt körkort hade jag sökt jobbet. Förra veckan. Kan tycka det är lite petigt att just det där C:et måste finnas. Jag måste inte köra lastbil. Inte alls. Det kan andra göra. Tycker jag. Andra tonårsdottern sitter inte och kör lastbil hela dagarna. Hon kör mestadels för- eller följebil. Till vad? Titta på videon så får du se.

Håll med om att det skulle vara ett perfekt jobb. Jag menar till en tant i sina bästa år. Som är klar med vab (vård av sjukt barn) och barnafödande. Som verkligen värdesätter tid utanför hemmet. Jo. Man ligger ute på jobb under veckorna. Tror jag skulle uppskatta alla tråkiga vardagssysslor mer om jag inte trampade i dom varje dag.

Om inte andra tonårdottern skrämt iväg renen som gick vid vägen hade jag haft en bild på en väldigt fin ren. Med gigantiska horn. Men nu blev det inte så. Hade det inte regnat hade jag knäppt väldigt fina kort på en sjö vi passerade mitt i skogen. Hade jag kommit ihåg att stoppa batteriet i kameran hade jag knäppt många kort på den extremt långa transporten vi hade bakom oss. Speciellt när han skulle ta sig under viadukter och genom korsningar. Om jag praktiserar någon mer gång med andra tonårsdottern innan hon slutar ska jag minsann ladda kameran och knäppa mängder av kort. Regn eller inte.

 

Kollega

23 augusti 2012 16:41

Tant i sina bästa år.....Jo jag tackar. Tant blir du aldrig hur än mycket du försöker.Tanttiteln är nog min kan jag tro.

ÄlgEva

4 september 2012 00:05

Jo du, det kan du tro. Jag är tant alla dagar i veckan om jag vill. Kalla mig gärna Häxan Surtant ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...