Om man är ledig hela sommaren är det fasligt dum att sprida ut resorna. Jag menar. När man kan göra nästan alla på en och samma vecka. Det blir liksom mer effektivt. Och inte hinner man glömma vad man gjort eller vart man varit.

Just nu sitter jag på en camping söder om Dalälven. I en husbil. Maken och jag tyckte det skulle vara trevligt att prova på husbilslivet. Gamla husvagnsmänniskor som vi är. Vi kan säga så här, någon husbil vill vi inte ha. Alls.

Efter några dagar och nätter i Dalarna åkte vi hem för ett snabbt stopp och lite byte av medresenärer. Maken klev av. Jag och yngsta dottern tog husbilen. Plockade upp några barn samt mor innan vi åkte vidare mot Furuvik.

När man åker bil med barn några mil. Och några till. Då hinner man höra mycket. Väldigt mycket. Till exempel gick sexåringen i sällskapet igång. I minst fem minuter pratade sexåringen om en och samma sak. Sex. Ja, alltså inte siffran sex. Nej, mer sex som aktivitet. När fraserna "jag vill ha sex med Jennifer Lopez" och "en kille hade sex med två tjejer" rullade för trehundrafemtiosjunde gången fick mor nog. Nu fick det liksom räcka med sexpratet. "Tyst", hjälpte inte. "Nu räcker det", fungerade inte heller. Inte heller "nu slutar du prata om det där" fick tyst på ungen. Tror mor blev desperat. "Nu stoppar du en godis i munnen och slutar prata en stund", hade kunnat fungerat. Fast inte just då. Det var bara att vänta. Tills barnet i fråga bytte samtalsriktning. Till något helt annat. Men betydligt mer åldersrelaterat. "Är vi framme snart?".