Om man är ledig hela sommaren är det fasligt dum att sprida ut resorna. Jag menar. När man kan göra nästan alla på en och samma vecka. Det blir liksom mer effektivt. Och inte hinner man glömma vad man gjort eller vart man varit.

Just nu sitter jag på en camping söder om Dalälven. I en husbil. Maken och jag tyckte det skulle vara trevligt att prova på husbilslivet. Gamla husvagnsmänniskor som vi är. Vi kan säga så här, någon husbil vill vi inte ha. Alls.

Efter några dagar och nätter i Dalarna åkte vi hem för ett snabbt stopp och lite byte av medresenärer. Maken klev av. Jag och yngsta dottern tog husbilen. Plockade upp några barn samt mor innan vi åkte vidare mot Furuvik.

När man åker bil med barn några mil. Och några till. Då hinner man höra mycket. Väldigt mycket. Till exempel gick sexåringen i sällskapet igång. I minst fem minuter pratade sexåringen om en och samma sak. Sex. Ja, alltså inte siffran sex. Nej, mer sex som aktivitet. När fraserna "jag vill ha sex med Jennifer Lopez" och "en kille hade sex med två tjejer" rullade för trehundrafemtiosjunde gången fick mor nog. Nu fick det liksom räcka med sexpratet. "Tyst", hjälpte inte. "Nu räcker det", fungerade inte heller. Inte heller "nu slutar du prata om det där" fick tyst på ungen. Tror mor blev desperat. "Nu stoppar du en godis i munnen och slutar prata en stund", hade kunnat fungerat. Fast inte just då. Det var bara att vänta. Tills barnet i fråga bytte samtalsriktning. Till något helt annat. Men betydligt mer åldersrelaterat. "Är vi framme snart?".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...