Ja. Vi har alltså varit på husbilssemester. Vi har i mil efter mil lyssnat på gnek, knak, gnissel och vindbrus. Och vi har vinkat. Jösses vad vi har vinkat. Till helt okända människor. Man gör tydligen så. När man åker husbil. Hejar på mötande husbilar. Precis som mc-åkare gör. Hejar på varandra alltså. Kanske är det husbil mc-åkare skaffar när de inte orkar sitta ute i blåsten längre. Och så tar de med sig vinkandet in i husbilen. Tror jag ska börja heja på alla mötande som kör bil med samma märke som jag.

Om du här och nu tror att det blir ett kort inlägg kan jag säga att du har FEL. Eller kanske inte fel, men du har inte rätt heller. Antingen sätter du dig bekvämt och fortsätter läsandet eller så läser du mer sedan, när du har tid (och lust).

Likt övriga semesterfirare pratade vi väder. Eller mer bristen på skiftningar i vädret. Det regnade mer eller mindre. Helt plötsligt var "uppehåll" ett bra väder. Det var inte uppehåll när vi började vår resa.

Alls. Men det blev bättre. Det blev uppehåll. Så vi kunde gå på sommarland, och bada. Där har de minsann tänkt om sedan vi var där sist. Nu är det säkerhetstänk på hög nivå. Det är inte utan att jag, när jag satt på en solstol i mitten av uppehållet, blev lite full i skratt. Det såg onekligen ganska kul ut med människor i badkläder och HJÄLM. Ishockeyhjälm.

Av de som åkte hörde jag inte en enda som slagit i huvudet. Inte en enda var tacksam över hjälmtvånget. Men var och varannan klagade över smärtan hjälmen och dess hakband orsakat. Röda randiga halsar skvallrade om skav från hakband och röda pannor om klämmande hjälmar.

Som rökare får man ofta skämmas. För att man är så in i h#¤vetes dum att man medvetet förkortar sitt eget liv med dessa giftpinnar. Att man inte bara slutar. Att man förpestar luften för alla ickerökare. Och så vidare. Visst är det dumt att röka. Rent idiotiskt faktiskt. Jag håller med om det. Rakt av. Men. Nu är det så att jag är en rökare. Som tar mitt ansvar. Jag står inte och röker bland oskyldiga. Jag slänger inga fimpar. Jag gör vad jag kan för att minimera skadan för alla er ickerökare. Tydligen är inte alla så. Inte ens majoriteten. Varför skulle det annars finnas detta påhitt?

Likt en apa i bur får man stå på anvisad plats. Till allmän åskådan. "Titta barn, så ser en rökare ut". När man placerar en "rökplats" mitt bland klätterställningar och hoppborgar tappar man min förståelse för påhittet. Skulle aldrig falla mig in att röka mitt bland lekande barn!

På tal om barn. Vi hade med yngsta dottern och en kompis till henne. Tydligen är inte vi föräldrar tillräckligt roliga. Utan tonårsdöttrarna skulle det ju bli rena öken på semestern, enligt yngsta dottern. Så är det att vara sist ut i en baranskara. Att vara en "sladdis". Plötsligt blir man själv. Ett ensambarn. Barn är flockdjur. Tydligen. Vilken tur att vi hälsade på min barndomsvän. Där fanns det fler barn. Så de blev en flock.

När barn släpps ihop med andra barn verkar det inte spela någon roll vad det är för väder. Man kan kasta pil, hoppa studsmatta och plocka gräs (?) med paraply.

Campinglivet passar mig. Ny utsikt var och varannan dag. Hittar man en bra camping stannar man någon dag eller två annars drar man vidare. Trivs man riktigt bra stannar man en vecka eller så. Jag menar. Man har ju semester. Men när det regnar mer eller mindre. Då är det inte riktigt lika kul. Visst är det mysigt att ligga och lyssna på regnet som smattrat mot taket när man ska sova. En natt. Men allt blir surt. Förr eller senare. Till och med humöret. Då spelar inte utsikten någon roll. Man vill bara hem.

Pilen visar sjöutsikten. Det behövdes inte ens en spegel för att se den, det var bara att öppna husbilsdörren.

När barnen ledsnat på tärningsspel, minigolf i regnet, bowling, bad mellan skurarna och andra aktiviteter. Vad gör man då? Packar ihop och åker hemåt? Sitter och surar? Inte då. Vi hittade lösningen.

Ja. Lösningen för föräldrarna alltså. 

Nu är det slut på ledighet. Förmodligen är det även slut på regn och uppehåll. Det är nu sommarvärmen och solen kommer. I morgon. Jag börjar jobba då.