Jag kan skratta åt eländet nu. Och jag kan säga att jag aldrig mer kommer boka en helg utan att först noga undersöka vad det kan tänkas vara för aktiviteter på gång just då. Yngsta dottern tyckte vi var världens bästa föräldrar då på kvällen och vi var helt ok dagen efter, men nu.. Nu är vi tillbaka i gamla hjulspår. Tjatmorsa och gnällfarsa, det är vi det. Vardagen har liksom landat här. Läxor, tider att passa och plikter att sköta. Att vi föräldrar också hamnat mitt i vardagen verkar ha mindre betydelse. Man måste förstå att barn, och vuxna barn för den delen, är trötta efter en dag i skolan eller på arbetet. Hur vi föräldrar gör/orkar är det nog ingen, unge eller vuxna ungar, som förstår eller vill veta. Att vi arbetar, handlar, tvättar, lagar mat och plockar i/ur diskmaskin är bara som det ska. Vi blir aldrig trött, less eller allmänt uttråkad. Eller? Kanske är det så att vi, ordagrant, ska slita ut en generation i taget. Fast å andra sidan, som man bäddar får man vackert ligga..

Eftersom jag har det arbete jag har är den ena dagen inte den andra lik. Förra veckan upptäkte vi blåbär och svamp.

Vi lärde oss vilka svampar man inte ska äta.

I dag tittade vi på Fem myror är fler än fyra elefanter.

Det var inte i går jag såg dessa karaktärer, trots det sitter replikerna. Men hur de tänkte när de bestämde sig för att ha med förnamn på Ö, på tjejer, undrar jag.

Var det genustänk redan då? Finns det verkligen någon flicka/kvinna/tant/dam där ute som heter Öllegård? I förnamn?

Mellan alla måsten innan och efter arbetet hinner jag åka lite bil också. Bäst som det är dyker det upp något småroligt efter vägarna.

För visst var det lite kul?

Det händer att vi vuxna är så där lagom egoistiska också. Så där så vi bjuder över vänner på lite mat och umgänge. Det gjorde vi i lördags. Och ja, vi drack kanske en öl eller ett glas vin till maten, det gjorde vi. Ska man vara petig kanske det blev två glas. Och ja, vi blev lite sångsugna. Som de vuxna vi är sjöng vi det yngsta dottern tyckte var bra låtar att sjunga, "klappa händerna när du är riktigt glad", "huvud, axlar, knä och tå" och klassikern "jag vill vara din Margareta". Sedan var det slut på det roliga.

Man kan tycka att vi valde fel lördag. Det kan man tycka. Man kan även tycka att ena tonårsdottern (som faktiskt inte är tonåring längre) borde ha mer tålamod med oss vuxna.