Det kanske är dags att ta tag i den här bloggen. Inte för att jag på något sätt känner mig tvungen. Men jag har saknat den, er. Lugnet och ordningen i livet verkar utebli. Det var kanske så här det skulle bli. Det är med andra ord ingen mening att vänta. Det är bara att gilla läget. Hitta andra saker att fokusera på. Se livet från den humoristiska sidan. Eller kanske bara se livet. Som det är. Här och nu. Just nu är det annandag jul. En annan dag alltså. En annan dag kan man sova bort. Tydligen. Det gick alldelse utmärkt att sova till halv två. Märkte jag. HALV TVÅ! Utan strul kvällen innan. Utan party. Bara så där. Paniken man får när man sovit bort en hel dag kan aldrig vara nyttig. Borde bara gilla läget. Vakna lugnt. Ta resten av dagen/kvällen som den kommer. Men icke. Full fart. Som att försöka ta igen alla timmar man sovit bort. Starta en tvättmaskin, elda lite, skiva upp resterna av julskinkan, förbereda middagen, titta i kylskåpet för att hitta mer att göra och ta tag i bloggen. Allt inom loppet av en timme. Så. Jag har verkligen inte tid att sitta här. Jag måste hinna ikapp. Resten av dagen.

 

Steve

27 december 2012 07:12

God fortsättning!

http://stevereflekterar.blogspot.se

ÄlgEva

29 december 2012 18:10

Tack det samma!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...