Sitter och funderar på de anmälningar som lämnats in gällande årets julkalender. Tydligen har några föräldrar problem med "anden i glaset"-sekvensen. Jag har inte sett just det avsnittet men jag har pratat med mina barn. Jag frågade om de tyckte det fanns fog för att göra en anmälan. Ni som hängt här ett tag vet att mina barn inte är några småbarn, 11, 19 och 19 år. De kan inte förstå varför dessa anmälningar lämnats in, "Greveholm är ju en av de bästa julkalendrar som visats". Så. Jag har läst diverse inlägg på Facebook. Jag har läst artiklar. Jag har läst kommentarer till artiklar. Jag har funderat ett tag. Kan det vara så att föräldrar i dag inte har samma tid med sina barn? Att det därför är så viktigt att barnen inte får se något som kan skapa nyfikenhet och frågor. Man har inte tid att svara på frågor. Man har inte tid att utforska saker med barnen. Tycker mig kunna se ett mönster. Och missuppfatta mig inte nu! Jag drar inte alla över en kam, jag vet att det finns ytterligheter åt alla håll. Men. I en del fall verkar det som barnet föds in i en familj där det gäller att barnet fort anpassar sig till de vuxnas leverne. Barnets behov är inte det viktigaste. Ja, ja. Naturligtvis får barnet både mat och torr blöja. Det är inte det jag menar. Jag menar att de vuxnas liv inte påverkas av att det kommer ett barn. Man prioriterar inte om. Man fortsätter leva precis som man gjorde innan barnet kom. Barnet får helt enkelt följa med. Alternativt stanna hemma med barnvakt. Självklart ska man inte sluta leva. Men när man väljer att skaffa barn väljer man också att ta på sig ett enormt ansvar för en annan människa. Man tar på sig att se till barnets behov. Har barn behov av att hänga med överallt? Behov av att inte ha några fasta rutiner? Behov av att vara ifrån sina föräldrar? Jag tror inte det. Jag tror barn har behov av rutiner, närvarande föräldrar och en lugn/trygg uppväxt. Många är de gånger jag valt bort vuxenumgänge för att finnas till hands för mina barn. Och nej, jag har inte sett det som jag offrat mig. Det har inte varit synd om mig. Jag har valt det helt frivilligt. Som ett led i min föräldraroll. Och vi har en fantastiskt kontakt i dag, jag och mina barn. Om jag får säga det själv. Och, rätt eller fel. Mina barn har fått se det mesta på tv:n. Jag har funnits med. Jag har svarat på frågor. Naturligtvis har jag gjort saker på egen hand också. Men barnens behov har fått styra. Och jag tror att det är en bidragande orsak till deras grundtrygghet. För de är trygga i sig själv mina ungar. Så. För min del ser jag inga problem med årets julkalender. Alls. Men jag undrar. De föräldrar som lämnat in anmälningarna, kör de ut barnen från tv-rummet när nyheterna sänds?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...