Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting får störa förberedelserna. Ingenting. Men. När en svag lukt tränger sig på. En lukt som från början endast kändes om man andades in på precis rätt plats. En lukt som påminde om avlopp men ändå inte. En lukt som skulle kunna förväxlas med gasollukt men ändå inte. Jag försökte hitta vart lukten kom från. Eftersom det var i hallen det luktade kändes det logiskt att det måste vara någon som trampat i något olämpligt. Att orsaken till lukten satt under någon sko. Jag kröp på alla fyra och inspekterade samtliga skor. Så där en 15 par skor gicks igenom. Utan att jag hittade orsaken till lukten. Samtliga skor och tillhörande skohyllor förpassades ut på altanen och golvet skurades efter konstens alla regler. Lukten kvarstod. Om man andades in på precis rätt ställe i hallen. Utrymmet under trappen rensades så luckan till krypgrunden blev öppningsbar. Ingen lukt där. Tvättstuga och toalett luktinspekterades. Ingen lukt där heller. Men i hallen luktade det. Om man andades in på precis rätt plats. I det här skedet började jag bli smått hysterisk. Vad sjutton var det som luktade? Bad yngsta dottern lukta på jackorna medan jag återställde oredan under trappen. Jodå, hon hittade vad vi trodde var roten till lukten. En reflexväst. Västen fick ta samma väg som skor och skohyllor. Ut på altanen. Yngsta dottern kommer tillbaka till hallen och påpekar att det fortfarande luktar. Och ja, det luktade. Från elskåpet. Maken började felsökningen på ett lite annat sätt när han kom hem. Han sågade helt enkelt upp väggen. I tron att han skulle hitta en död mus. En mus som luktat på en säkring för sista gången. Han hittade ingen mus. Han hittade ingenting. Så. Nu måste vi fortsätta leta efter orsaken till lukten. Lukten som kommer från elskåpet. Men i väntan på helgen luktsäkrade maken hallen. Trodde vi. 

Det luktar fortfarande...