Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt veta vart vi skulle åka. Men paret vi skulle åka med fick vackert kliva in i bilen tidigt en torsdagsmorgon utan att veta vart vi skulle. Inte ens hur vi skulle åka visste dom. Paret, bestående av Bubblan och Bubbelhållaren, hade frågat vilken typ av packning som var lämplig. Skulle skoteroverall eller bikini packas ner? Behövde man ha pass? Galakläder eller vardagskläder? Kläder för vår i södra Sverige, pass och vardagskläder blev vårt svar. 

Vi styrde bilens front söder ut. Mot äventyret. Om man tittar ur ett tidsperspektiv var vi ute i god tid, väldigt god tid.

Första stoppet blev vid Tönnebro, dags att äta mackorna jag omsorgsfullt gjort iordning, lite kaffe och ett toalettbesök. Eftersom maken är en väldigt omtänksam människa av naturen körde han bilen ända fram till toalettdörren, så Bubblan inte skulle behöva gå så långt. Pinsamt för vissa, roligt för andra. När vi åkte vidare hade vi fortfarande väldigt gott om tid. Vi skulle ha tid för den obligatoriska reseölen innan vi åkte vidare med nästa transportmedel. Under resans gång hade jag försett paret med ledtrådar, ledtrådar som faktiskt inte gav mycket. Men gissningarna tog fart. Bubblan var ganska bestämd i sin gissning, vi skulle till Köpenhamn. Bubbelhållaren var mer försiktig. Kanske var det Gotland som var slutdestinationen, kanske Helsingfors. När vi närmade oss den stora huvudstaden berättade maken att nästa transportmedel skulle bli ett flygplan. Fortfarande med gott om tid parkerade vi bilen på långtidsparkeringen och tog bussen till terminal 5. Kanske var det där det började, kanske var det senare. Oavsett var, så befann vi oss på fel terminal. Våra resekamrater visste fortfarande inte vart vi skulle och visste således inte att vi var på fel plats. Maken höll god min när han började vandringen mot rätt terminal. Jag följde efter, i ärlighetens namn lika ovetandes som kamraterna. I ett obevakat ögonblick talade maken om att vi klivit av bussen på fel ställe. Den som känner mig och vet hur jag är när det är dags att resa bort vet att jag vill vara ute i god tid, på rätt plats. Men det kändes lugnt, vi hade fortfarande gott om tid. Så vi satte oss vid ett bord mellan terminalerna för att beställa reseölen och meddela kamraterna vart vi skulle åka. Bubblan fortfarande helt övertygad om att vi skulle till Köpenhamn och Bubbelhållaren envist försiktig i sina gissningar.

Vi ska till Gdansk, sa maken. Bubblan frågade lite snopet, så vi ska inte till Köpenhamn? Bubbelhållarens reaktion var positiv, Gdansk, det kan säkert bli trevligt!

Nu skulle pengar växlas, livet avhandlas, googlas på vad man gör i Gdansk en helg och toaletter besökas. Att klockan gick var det nog ingen som tänkte på. Jag nämnde i förbifarten att det kanske var dags att gå till incheckningen men maken svarade snabbt att det var lugnt, det var gott om tid. Där och då ville jag protestera. Göra som jag brukar göra. Säga att vi lika bra kunde sitta vid gaten. Men jag sa inget, tyckte det var dags att sluta "noja".

Plötsligt var klockan mycket, väldigt mycket. Vi rasslade ihop våra väskor och stegade bestämt mot terminal 2. Framme vid incheckningen blev det stopp. Tvärstopp! Man fick minsann inte checka in några väskor när det var en halvtimme till avgång. Absolut inte! Så där stod vi...

Fortsättning följer....