Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens leverne med smarta telefoner i var mans hand insåg vi, maken och Bubbelhållaren, misstaget i tid. Lite käckt hoppade vi av bussen, letade upp en ny hållplats och inväntade nästa buss. En buss som tog oss så nära hotellet det gick att komma. 

Eftersom vi hade Bubblan med oss som är en levande ät-och-sov-klocka var det bara att kasta in väskorna på hotellrummen och leta upp en lämplig lunchrestaurang inte allt för långt bort. Tid är viktig när man har en hungrig Bubbla med. 

När vi satt på plats och hade beställt mat åkte påsen fram, påsen som Bubblan köpt och tydligen släpat med från vårt allra första stopp. Man skulle kunna kalla det för Bubblans nödproviant. Nu kände hon sig trygg nog att göra sig av med den.

I Gdansk i mitten av maj var det varmt, tillräckligt varmt för att vi nordbor kunde sitta ute och äta utan att frysa. Så, vi bestämde oss för att sitta ute i solen och njuta av att vara framme. Det var inte många gånger vi såg varandra i ögonen under samtalets gång, vi hade fullt upp med att titta runt. Försökte bilda oss en uppfattning om vad Gdansk var för stad, vart i förhållande till stadskärnan vi satt och åt vilket håll vi skulle gå sedan. Vi blev avbrutna mitt i detta flackande med blickarna av en man som tiggde pengar av oss. Maken har en alldeles egen strategi för hur man enklast blir av med tiggare, man svarar på sitt eget språk. Det hade kunnat fungerat, det hade det. Men mannen struntade fullständigt i att han inte förstod ett ord, han kom bara närmre och närmre. Vi blev räddade av servitrisen som vänligt men bestämt avvisade mannen från restaurangen. Där hade allt kunnat vara frid och fröjd. Jag menar, vi satt i solen och värmen med god mat och varsin kall öl. Man har liksom haft det sämre. Men. Nu var det vi som var på resa och med tanke på hur resan började borde vi vetat bättre än att bara luta oss tillbaka. Plötsligt kändes det som vi befann oss i en filminspelning. Mitt framför våra ögon utbröt ett slagsmål. Ett slagsmål mellan mannen som blev avvisad från vår restaurang och en man i solglasögon. Oroligt började vi titta oss omkring, var det här vanligt? Var det någon som reagerade? Var det så har vår helg skulle bli? Skulle vi behöva titta oss över axeln med rädsla för att folk slogs till höger och vänster här? Men nej, folk reagerade. De stannade upp, blev ståendes med samma förvånande blickar som våra. Männen slogs på allvar. När den avvisade mannen hamnade på marken klev en tredje aktör in, en man som vevade med sin krycka rakt mot och på mannen med glasögon. Han gav den avvisade mannen utrymme att komma upp på fötter och fortsätta slagsmålet, nu ivrigt påhejad av mannen med kryckan. De försvann bakom en "korvvagn". Efter en liten stund kom mannnen med solglasögon fram, torkandes blod från mun och näsa. Mannen med kryckan sa några väl valda ord till honom och tumultet var i full gång igen. Mitt framför våra ögon. När mannen med kryckan föll på marken och mannen med solglasögon fortsatte attacken klev några unga tjejer in mellan dom och satte stopp för ytterligare slag. I detta tumult dök en kvinna med ett litet barn upp och la sig i, verbalt. Barnet skrek, mannen med solglasögonen skrek, mannen med kryckan skrek och de unga tjejerna skrek. Plötsligt tystande samtliga och i samma stund som de blev tysta gick alla åt varsitt håll, lugnt och stilla. Några minuter senare rullade en polisbuss in på gågatan och ut stormade 5-6 poliser, den ena större än den andra. De gick fram och tillbaka utanför restaurangen vi satt på och lika fort som de kom var de borta igen. Kvar satt vi som fyra fågelholkar, tyst gapandes med stora ögon. Vad sjutton var det som hände? För att lugna oss själva sa vi högt att det var tur att andra människor reagerade, det borde tyda på att det inte är vanligt förekommande iallafall.

Efter lunchen bestämde vi oss för att gå en sväng för att titta lite på omgivningarna. Och nog fanns det att titta på.

Kanske inte det renaste vatten jag sett men... Byggnader från olika årtionden sida vid sida, statyer, fontäner, åar, broar, kullerstensgator, kyrkor och människor. Det fanns mycket av allt.

Jag tyckte när vi var i Dublin att det var kyrkor mest överallt men här var det verkligen många kyrkor.

Gamla stan var verkligen värt ett besök. Vackert, mysigt och mycket att titta på. Eftersom klockan tickade på ganska fort när vi var ute och promenerade blev det dags för middag, enligt Bubblan, när vi var i gamla stan. Att sitta på en uteservering med gatumusikanter spelandes utanför staketet var trevligt, väldigt trevligt.

När vi kom ut från gamla stan möttes vi av detta:

Det visade sig senare att dessa små flickor i sina vita klänningar fanns lite överallt. Vart de hade varit eller var på väg vet jag inte. Vi gissade lite hejvilt men ingen gissning kändes bra.

Jag blev lite varm i hjärtat när jag såg hur många människor som "låst fast sin kärlek" i detta broräcke. Räcket på andra sidan bron hade också hänglås men inte på lång väg lika många som det här.

Tillbaka på hotellet konstaterade vi att den lilla promenad vi hade tänkt tagit tog hela eftermiddagen och halva kvällen och sträckte sig över en mil. Nästa dag stod ett besök i Sopot på schemat. Vart det låg och hur vi skulle komma dit var morgondagens problem.