I dag har det verkligen varit söndag, 60-års kalas verkar ha den effekten. Så. Vad gör man med en hel dag framför sig när man inte orkar göra något men inte klarar av att bara hänga i soffan? Man lurar med sig en kamrat till skogs.

Med en kamrat i ryggen hittar jag ro att leka lite med kameran. Men det känns som det inte spelar någon roll hur mycket jag leker när jag inte fattar vad det är jag gör. Jag skulle tex vilja ha bilderna lite mörkare och fortfarande ha kvar "röken" i vattnet. Men när jag fick bilderna mörkare blev "rökeffekten" mindre eller obefintlig.

Man kan alltid leka med bilderna när man kommit hem. Som plåster på såret liksom.  

Bara att ta bort färgen ger en helt annan effekt. Kan de vara så enkelt att med lite sol hade det blivit ett helt annat resultat?

 

Steve

29 september 2013 18:58

Vem vet vad som kunde blivit. Bra blev det i alla fall.

http://stevereflekterar.blogspot.se

ÄlgEva

29 september 2013 20:46

Tackar! Tänk om jag vetat vad jag gjorde, då kunde jag göra om det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...