Jag köpte tulpaner. För att lysa upp tillvaron lite. Tydligen måste man se till att det finns vatten i vasen.

Kortet är knäppt efter de livräddande insatser jag gjorde några timmar innan. I stort sett hela buketten hängde som överkokt spagetti runt vaskanten.

Tack och lov verkar det som de flesta återhämtar sig bra.

Februari kom efter en olidligt lång januari. En januari som var kall. Väldigt kall bitvis. Trodde februari skulle komma med lite mindre minusgrader. Att termometern skulle ligga runt 5-10 minus. Såg fram mot fantastiska vårvinterdagar. Sittandes på en sjö. Fiskandes. Njutandes. Det blev inte riktigt så.

Minusgrader byttes mot flera plusgrader. Det droppar från taken. Eller droppar. Det rinner. I en strid ström. Det är vattenpölar överallt. Snön sjunker undan fortare än fort. Fortsätter det så här hinner vi inte ut på någon sjö. Snön i skoterspåren tinar i sådan takt att man måste köra väldigt fort om man ska hinna köra på den. Skulle man komma fram till någon sjö vill det nog till att man har med kastspö. Om man vill fiska.

Hade tänkt lämna prinsesshysterin utan kommentarer. Det skrivs och pratas nog om denna tös överallt. Men alltså. Det går inte att låta bli. Jag har ju fått ett kungligt namn nu!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...